Eftersom det här är internet och jag är anonym kan jag lätta lite på mina synder utan att någon kommer kolla snett på mig i skolan dagen därpå. Därför öppnar jag idag mitt nördiga hjärta för er och berättar om mitt beroende av...Kalle Anka & c/o.

Jo det är helt sant. Mellan åren 2000-2007 var jag en stor junkie av Duckie. Jag har från och med andra hälften av 07 kämpat med att rehabilitera mig från detta osunda beteende för en...ja...femtonåring, som jag var på den tiden, men igår hände det som inte får hända. Jag fick ett återfall.

Jag hittade ett par gamla tidingar och det var som att låta Petra Mede leda Melodifestivalen. Dömt att misslyckas alltså. Fy på mig, säger mitt vett och förnuft och jag går starkare än någonsin vidare från det här utan att kolla tillbaka! Jag lovar!

- Wera.

* Taget från en kortfilm från 1944, Early to bed, med Kalle (såklart).