Döda mig nu!
Här börjar berättelsen:
Jag och Wera kommer in på den offentliga toaletten. Ni vet, en sån där där man först kommer in i ett rum med handfat och så finns det flera dörrar med toaletter innanför. Där möttes vi av Damen. Även kallad Tanten Med Körsbärsvinet, förkortat TMK.
TMK: Ja, här står jag och super!
N(atalie): Hehe, ja du...
Jag försöker att verka lite ödmjuk mot TMK.
TMK: Men jag vet inte hur jag ska hinna dricka upp allt innan jag ska till frisören förstår du, jag ska klippa mig lite, men jag hinner nog inte dricka upp jag kanske får dela med mig lite till er två hahaha.
Här avlägger Wera sin första och i princip sista kommentar i samtalet.
W(era): Njae, det är bra så, tack.
TMK: Haha, nä, ni får inget, jag skoja bara!!!!!
N: Hehe.
TMK: Jag ska på rättegång imorgon mot min hyresvärd, så jag måste ju se lite skaplig ut. Jag brukar inte vara såhär annars.
N: Nej, det är väl lite nervöst, förstår jag.
TMK: Ja!!! Du vet jag bor ensam i min fastighet och han anklagar mig för att ha sprungit naken i en pizzeria.
N: Va? Hyresvärden?
TMK: Gud ja! Hahahaha! Och så måste jag ju ha ett par nya byxor, för de här är de ju hål i!!!
TMK visar mig mycket närgående att, ja, det är ett hål i ändan på hennes velourbyxor.
TMK: Och så har jag köpt ett nytt puder!!!!111 Ett sånt här budget, du vet. Det förra jag hade var bara skit! Skitpuder!!!!!!
Nu visar hon mig det nya vs. det gamla pudret.
N: Ja, det nya ser ju mycket bättre ut!!!
TMK: Ja! Det här gamla skitpudret!!!! Nu slänger jag skiten! Skitpuder!
TMK går argsint fram till papperskorgen och slänger ner "skitpudret" hårt som fan så det dunsar ner i metallbottnen. Äntligen är hon befriad från det!
TMK: Nu måste jag visa en bild här på mig själv när jag är nykter och städad! Du kommer inte tro att det är jag vetu, som jag ser ut nu!
N: Jaha, jaja. Du ser inte så farlig ut nu, ska jag säga...
TMK bläddrar frenetiskt i sin mobiltelefon efter en bild på sig själv.
TMK: Här är jag, då. Heeeeelt nykter.
N: Guuuuud så söt! (inställsam röst)
TMK: hehehehehehe! Här har vi en bild till, ska du se! Det här är min favorit! Har ni bråttom?
Här gör vi ett misstag och säger: Nejdå, ingen fara!
TMK: Så bra! Gud så jag babblar och hur ska jag hinna i tid till klippningen!??!? Det här svintohåret kan man ju inte visa sig med! Tur jag har ett nytt puder har ni sett den här mascaran? Asbra! Jag måste till H&M också en ny skjorta skulle ju inte sitta fel och ja, ni tror väl jag är ett fyllo och så jag babblar!!!
Jag hinner tänka "kommer vi komma ut härifrån levande? släpper hon någonsin taget om oss?" då jag hör Weras röst.
W: Ja, lycka till imorgon nu då och ha det så bra!
TMK: Jajajaja, tackar tackar!
Nu springer vi snabbt som fan bort från toaletterna. Vi springer så snabbt vi aldrig sprungit. Snabbare än när vi båda två var försenade till nationella provet i engelska (det vill säga skitsnabbt!).
Här tar historien om Tanten Med Körsbärsvinet slut. Jag hoppas inte det kommer en uppföljare.
- Natalie, med rätt att döda (låter åtminstone lite fräsigare än bara Natalie).
Holy cow, den första krönikan!
Att på denna otursdag sätta sig ner framför datorn för att sammanfatta veckan, kan tyckas hopplöst. Publishme har strulat värre än tre fjortistjejer på ett rave-party och jag har lyckats dra på mig ett musfinger efter att ha klickat mig in på otaligt många bloggar för att svara på kommentarer.
Men det är inte hopplöst.
Hopplöst var det för fyra månader sedan när vi slog våra ack så överambitiösa huvuden ihop och beslutade oss för att starta en gemensam blogg, och inte kom på ett bra namn.
Lite mindre hopplöst blev det när vi hittat namnet, och börjat skapa headern (Natalie).
Det såg riktigt ljust ut när vi registrerade namnet på blogg.se och skapade designen.
Och ta mig fan om inte båda två fällde en liten tår av stolthet när vårat kärleksbarn föddes.
White 'n' Nerdy.
Om sanningen ska fram så brukar våra planer inte alltid gå vägen fullt så som vi har tänkt oss. Vi båda fruktade nog att det skulle bli likadant med bloggen, även om vi inte ville erkänna det. Att ropa hej innan vi ens sett skymten av en bäck kan verka lite dumstridigt, men jag kan bara inte låta bli att le lite smått.
Allt vi behöver nu är eran hjälp. Vill ni vara med oss från början och skapa någonting fantastiskt? Välkommen ombord och kom ihåg att det här bara är början.
- Wera & Natalie.
P.S. Det där med fjortisarna är pur spekulation, eftersom vi aldrig blir bju...vill gå på några fester. D.S.
