Fjanten fruktar 1: Fåglar!
Jag är en ovanligt rädd person. Mycket fobier, tankar och paranoida beteenden. Som den geek jag är så hållar jag dem inte för mig själv. Jag delar dem med världen. Här är första delen i följetången Fjanten Fruktar!
1. Fåglar
Den absolut största rädslan. Duvor är värst. Jag anar att mitt fågelhat startade redan i ung ålder, då jag råkade ut för två obehagliga incidenter involverande fåglar. Den första inträffade i Folkets Park. Jag, ungefär tre år gammal, lekte med en stor trähäst. Mystiskt nog vägrade hästen springa, så jag blev förbannad och räckte ut tungan. Lyckligtvis flög en fågel förbi och... SMACK! Tungan full av fågelbajs. Det är är seriöst en helt sann historia! Min pappa fick torka bort bajset från min treriga tunga och det smakade inte gott alls.
Incident två hände... faktiskt också i Folkets Park. Nu är jag ungefär två år äldre och har försökt förlåta fågeln för bajset på tungan och gick med mina små vänner och min dagmamma för att mata svanarna. De tyckte om bröd, sa min dagmamma, så det var vad vi skulle ge dem. Jag lärde mig hur man skulle lägga brödet i handen för att de skutte äta direkt ur den och var jättespänd inför mitt första möte med en svan. Jag var oturligt nog sist i ledet av barn som skulle mata svanen, så jag fick tygla mig själv extra länge innan jag fick föda upp fågeln. Alla barn höll fram sina små händer med bröd och svanen åt glupskt upp varenda smula! Äntligen var det min tur.
"Enkel match" tänkte jag och höll fram näven.
"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!" tänkte jag sen, för svanen bet mig! Ett riktigt svanbett i den köttiga delen av handen nedanför tummen. Slå de här maffiga historierna, om ni kan!
- Natalie
1. Fåglar
Den absolut största rädslan. Duvor är värst. Jag anar att mitt fågelhat startade redan i ung ålder, då jag råkade ut för två obehagliga incidenter involverande fåglar. Den första inträffade i Folkets Park. Jag, ungefär tre år gammal, lekte med en stor trähäst. Mystiskt nog vägrade hästen springa, så jag blev förbannad och räckte ut tungan. Lyckligtvis flög en fågel förbi och... SMACK! Tungan full av fågelbajs. Det är är seriöst en helt sann historia! Min pappa fick torka bort bajset från min treriga tunga och det smakade inte gott alls.
Incident två hände... faktiskt också i Folkets Park. Nu är jag ungefär två år äldre och har försökt förlåta fågeln för bajset på tungan och gick med mina små vänner och min dagmamma för att mata svanarna. De tyckte om bröd, sa min dagmamma, så det var vad vi skulle ge dem. Jag lärde mig hur man skulle lägga brödet i handen för att de skutte äta direkt ur den och var jättespänd inför mitt första möte med en svan. Jag var oturligt nog sist i ledet av barn som skulle mata svanen, så jag fick tygla mig själv extra länge innan jag fick föda upp fågeln. Alla barn höll fram sina små händer med bröd och svanen åt glupskt upp varenda smula! Äntligen var det min tur.
"Enkel match" tänkte jag och höll fram näven.
"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!" tänkte jag sen, för svanen bet mig! Ett riktigt svanbett i den köttiga delen av handen nedanför tummen. Slå de här maffiga historierna, om ni kan!
- Natalie
Nerdy little secrets, part II
Jag har varit oförmögen att knappa på min dator idag, så det blir lite sent här med mina bekännelser. Men som en vis person någon gång sa "Bättre sent än aldrig". Det är mitt motto.
Favoritkaraktär i serie: Marc i Ugly Betty.
Favoritbok: Nördigt men sant, jag är också barnsligt förtjust i Harry Potter.
Favoritfilm: I'm not there.
Favoritartist: Svåraste frågan någonsin! Buddy Holly.
Favoritlåt: White & Nerdy, ofc.
Favoritnörd: Sickan.
Nördigaste ägodel: En stor samling med leksaker från kinderägg!
Nördigaste karaktärsdrag: Min favoritkänsla är den man får när man löst ett svårt mattetal.
Nördig talang: Jag är grym på ukulele.
Nördig bekännelse: För att få plats med mycket onödig information i min hjärna har min kropp valt att inte komma ihåg vad som är höger och vänster. Det leder till att jag går vilse ofta...
En till nördig bekännelse: Jag brukar öva på skrivstil ett hemligt block som jag förvarar under huvudkudden.
En tredje nördig bekännelse: Det var jag som tipsade Wera om att slumpa artiklar på wikipedia.
Nu känner ni mig också. Och tro mig, det här är bara skrapet på ytan än så länge. Vi har mycket mer att avslöja, båda två.
- Natalie!
Favoritkaraktär i serie: Marc i Ugly Betty.
Favoritbok: Nördigt men sant, jag är också barnsligt förtjust i Harry Potter.
Favoritfilm: I'm not there.
Favoritartist: Svåraste frågan någonsin! Buddy Holly.
Favoritlåt: White & Nerdy, ofc.
Favoritnörd: Sickan.
Nördigaste ägodel: En stor samling med leksaker från kinderägg!
Nördigaste karaktärsdrag: Min favoritkänsla är den man får när man löst ett svårt mattetal.
Nördig talang: Jag är grym på ukulele.
Nördig bekännelse: För att få plats med mycket onödig information i min hjärna har min kropp valt att inte komma ihåg vad som är höger och vänster. Det leder till att jag går vilse ofta...
En till nördig bekännelse: Jag brukar öva på skrivstil ett hemligt block som jag förvarar under huvudkudden.
En tredje nördig bekännelse: Det var jag som tipsade Wera om att slumpa artiklar på wikipedia.
Nu känner ni mig också. Och tro mig, det här är bara skrapet på ytan än så länge. Vi har mycket mer att avslöja, båda två.
- Natalie!